Summa sidvisningar

Reklam


I Sverige bodde 21,5% av 18-34 åringarna kvar hemma 2014. 2008 var andelen 24,4 procent

"– Det som EU:s statistikenhet Eurostat nämner som förklaring är kulturella skillnader. Att vara sambos är inte ett alternativ i alla länder. Generellt kan man även säga att nationer med lite högre ekonomisk standard har fler ungdomar som flyttar hemifrån, säger Philip Andö, statistiker på Statistiska centralbyrån.
I Sverige bodde 21,5 procent av 18 till 34-åringarna kvar i föräldrahemmet 2014. Antalet har dessutom sjunkit från 2013 då siffran var 23,9 procent. När undersökningarna började 2008 var andelen 24,4 procent."
 Hem&Hyra

11 kommentarer:

  1. För att kunna lösa bostadsbristen måste den fundamentala frågan ställas, vem ska friilligt finansiera och sedan förvalta bostäder åt människor som inte har råd med detta själva. Som bekant råder marknadsekonomi i Sverige och staten bygger inte bostäder själv, och hyr heller inte ut bostäder, i själva verket drar staten in kosing på affären, tex via byggmoms och allehanda skatter och avgifter på byggande och förvaltning. Bostäder är en intäkt för staten, även efter att fastighetsskatten avvecklades. Framför allt, det mest centrala, bankerna tillverkar pengar av skulder som uppkommer när en person med arbete ges ett lån, så hela affären bygger på att det finns människor som har inkomster som är stadigvarande, och efter skatt, täcker den månatliga utgiften, inkluderat ev bidrag.
    AKU (arbetskraftsundersökningarna) - preliminära beräkningar av
    antalet unga utanför visade att antalet 16-24-åringar
    som INTE gjorde något vad Sverige på den tiden ansåg vara "meningsfullt" dvs
    - studerar
    - arbetar
    - aktivt söker arbete
    eller har någon annan känd sysselsättning vuxit markant under 1990-talet.
    (Dvs på väg att slira ut i "point of no return") Sedan Littorin och de kreativa nymoderaterna kom på att man kunde skapa ”meningsfull” sysselsättning” genom att lägga ut uppdrag via AF, så tillkom allehanda meningsfulla kurser, som att titta på video, virka, knyppla, spela fickpingis, lära sig att fika etc, allt med hjälp av en policyproessionell kvalitetsplan.
    I LOUISE fanns uppgifter om samtliga invånare äldre än 15 år, förmodligen har denna databas helt fått fnatt efter att Sverige ansåg att det var moraliskt förkastligt att försöka uppskatta ålder flyktingar, eftersom Sverige genom vårt barnperspektiv, vill så väl, så alla vuxna som önskade förbli barn (någon typ av krumilurpiller) fick fortsätta vara barn, varpå barnbegreppet ytökades till i vart fall 40 åringar, och vinnare på det blev.....barnläkarna, som så klart inte vill utföra vuxenkontroller.
    SCB:s longitudinella databas LOUISE analyserade:
    - hur många 16-24-åringar
    - vilka "unga" vuxna som var utanför.
    var de bodde (riskmiljöer)
    Från det totala antalet 16-24-åringar (2002 var det ca 940 000 personer kunde en grupp om "blott" ca 25 000-30 000 personer utmönstras till att ha betydande problem att etablera sig i samhället och som därför behövde ökat stöd från samhällets sida. Notera nu alltså att staten inte bygger bostäder utan marknaden, och den som inga pengar har, den får gå med rumpan bar, bostadsproblem uppstår alltid där det finns pengabrist, det vet man i var enda fawela/slumområde, det finns inga genvägar. Det kostar att ligga på topp, det kostar att bo bra, och det är billigt att bo på bar backe utan faciliteter. S.W

    SvaraRadera
  2. Idag blundar kommunerna för kontroll av folkbokföringslagen (att man ska vara folkbokförd där man bor och att det inte ska finnas fler än ca en (1) folkbokförd person per 20 m2, som numera är 10 m2 för nyanlända, dvs ungefär fängelsestandard. För studenbostäder, nybbydda går smärtgränsen runt 22 m2 eftersom bostaden ska innehålla en vårrumsenhet på ca 3,5 m3 och därtill ett pentry på ytterligare 4 m2 och helt en hall att hänga av sig ytterkläder och förvara skor i. Så 10 m2 blir hall, pentry, WC och 12 m2 boarea. Sedan är det bara att räkna på kvardratmeterkostnad, för detta flyktiga boende, att producera, och sedan ska det räknas om till löpande förvaltningskostnad, där drift, underhåll, energi, hyresadminstration, samt ränta (och skatter) ska med i kylkylen. Dock ej amorteringar, eftersom detta är sparande, och spara, det gör väl var enda kotte i Sverige?

    När allt fler försörjs via kommunerna och det inte finns tid för kontroll eller uppföljning, så går det att betala ut bostadsersättning utan att det egentligen är en bostad, dvs vi ytnyttjar våra bostäder flera gånger, genom att se mellan fingrarna, parallellt med att ett allt längre pris för bostadsbidrag och vad som är meningsfull sysselsättning, och där viljan att mäta tiden och graden av meningsfullhet är praktiskt taget noll, vilket så klart innebär små eller inga förutsättningar att skaffa sig real sysselsättning som medger förutsättningar att finansiera bostadsbyggande, för någon ska stå för fiolerna om inte politiken gör det.

    Det var inte bra med en bostadsminister som inte ens försökte lösa problemet, och det är bra med en minister från mp, som får försöka lösa frågan, för det berör den gröna ideologien i grunden, vem ska betala, med vilka pengar och hur mycket skatt tål de som väljer att arbeta, att betala för de som inte har egen försörjning, för att samhället ska vara ansändigt och vi ska slippa trashankar som tigger, barn som görs sjuka för att få assistantersättning eller helt enkel simpel stöld. Människor måste äta, och helst ha någon stans att bo, det är formulär A, och ska de åtnjuta samhällets skyddsnät måste de även betala skatt.
    Det kan låta lite bistert, men det finns inga gratisluncher, och gratisbostäder, dvs subventionerat eller hyresreglerat boende börjar det bli ont om, och i den mån det finns, så går varan att kränga vidare på andra och tredjehandsmarknaden med god förtjänst, utan att staten kommer åt att beskatta värdet, vilket skapar assymetri med skatten, vilket alltid leder käpprätt, inte minst om det går att tvätta pengar i verksamheten, med kommunens goda minne, alltså om kommunen inte bryr sig huruvida det finns ett korrekt avtalsförhållande och att människor cyniskt utnyttjas på en marknad som lever i en helt annan värld, än den önskvärda. Människor börjar bo som boskap, och ingen vill glänta in, och försöker någon, så bemöts de av "bosättartyper"som tagit över kvarteret. Det går att tjäna hur mycket pengar som helst, om boendetätheten går mot 1 person per kvadratmeter,för hur tror annars politiken att saken löses (ebo) om det inte byggs bostäder (hyresrätter), eftersom bostadsrätt enbart är en lösning för sköna hems och ljust och frächtfolket. S.W

    SvaraRadera
  3. Man kan studera valresultat på kommun-nivå, och fundera lite på hönan och ägget, när är det riksvalet som styr kommunvalet, och vid vilka villkor börjar kommunvalet styra riksvalet? Fundera på detta med gräsrotsrörelser...

    Stockholm

    Socialdemokraterna hade tex egen majoritet i kommunfullmäktige med 52 respektive 55 mandat i valen 1931 och 1938. (51 procent av rösterna.) När det var som fattigast och staten initierade stora investeringar i bostäder, många stod färdiga vid 40-talets början och det fanns rum för en kommande runing 40-talistgeneration, vars föräldrar i sin tur var födda vid tiden under första världskriget. 2002 återtar S makten i stadshuset och sjuksköterkan Billström sätter omedelbart igång att sälja kommunens alla äldreboenden, inför kommande privatiseringar. Tror kommunen lyckas göra sig av med rubbet, i syfte att vårda de äldre i hemmet, smart tänkt, vårdarna åker bil halva dagarna och hinner med 10 minutersbesök för att handla. Fast det gav klirr i kassan.

    Kilbomskommunisterna fick 8,6 % av rösterna i valet 1935.
    Kommunisterna var en annan rörelse som fick 18,3 % 1946.
    S.W

    SvaraRadera
  4. 1991 Ny demokrati fick 4,9 % en rekyl på den galopperade sossepolitiken under 80-talet, vilket även den ungdomliga frihetliga moderatfalengen var en reaktion på. NyD var "folkligt" men väldigt centralstyrt, och föll ihop som ett korthus, och våra gamla partier är på väg att göra om det misstaget, att glömma bort basen och styra allt von oben via en liten central initierad priviligerad elit i Stockholm.

    Moderata (högerpartiet) var som minst i valen 1950 (16,4%) och 1970 (16,9 %), innan Gösta Bohman gjorde partiet orienterat mot vanliga inkomsttagare och inte den kapitalägande klassen. I valet 2006 fick m 37,3 % av rösterna i Stockholm, den urbana arbetande klassen, med egna hems och bostadsrättspotential, frågan är bara om det är banken som äger tillgången, och om denna är värd något, om räntan stiger.

    Kristdemokraterna kom in i fullmäktige första gången 1991, och åkte ut igen i i valet 1994 och har sedan 1998 varit representerat i huvudstadens kommunfullmäktige. KD är alltså inte riktigt etablerat i Stockholm, och fler än Kd har försökt, tex Centerpariet :-)

    Folkpartiet blev som störst i valet 1950, med 32,9 %. PÅ den tiden sysslade Folkpartiklarna med omtanke om breda samhällsbärande typer som lärare, poliser, sjuksöterskor och vanliga kommunala tjänstemän. 1982 fick "folkets parti" 5,1 % i Stockholms kommunfullmäkte, (arvet efter firma Ullsten/Ahlmark), som var helt ointresserade av hemmaplan och bara sysslade med utrikes, verkar andra partierna inspirerades sannolikt, för 1991 drog Bert och Ian igång.

    Centerpartiet kom in fullmäktige 1966 (på Folkpartiets lista).
    Centerpartiet var störst 1973 med 14 % av rösterna. (oljekrisen) Efter att att Fälldin slutade som partiledare 1985 tog Täbytjejen Karin Söder över (vars dotter nu är kabinettssekr åt Margot) därefter tog Johansson över varpå C blev utan representation i Stockholms kommunfullmäktige 1985.

    Olof Johansson blev partiledare efter Söders korta gästspel och rattade C åt mitten 1987–1998. 1995 inledde C ett samarbete med ordf. Persson som varade till 1998 då Johansson några månader före riksdagsvalet lämnade partiledarposten och efterträddes av Stockholmaren Daleus, man var lite oense om blockpolitik. Haveriet för Centerpartiet inleds 1985 och sedan blir det identitetskris:
    är man stad eller land, central eller lokal vad betyder center, och är man konservativ odalbonde (kulak) eller lättrörlig trendkänslig storstadsklass.

    Arthursson som var ordförande för Stockholmscentern och gruppledare i Stockholms stadshus under 1990-talet lyckades i valet 1991 få 1 mandat och 1994 toppa med 5 mandat, men sedan åkte Centerpartiet ut ur Stockholm 1998 och 2002, varpå någon PR-nisse uppfann Stureplanscentern, för att dra rätt folk. Centerpartiet gjorde nog här ett lite väl stort trendkänsligt identitetsbyte, efter att han blivit utraderat i Stockholm, och kanske glömde det bort partiets kärnväljare och bygdefolk. Till Arthurssons försvar ska sägas att det var Olof Johanssons gränsöverskridande politik, att inte vilja låta sig definieras som ptv eller pth, som sannolikt medförde att Centern under 90-talsets spartbeting blev ratade av Stockholmarna. S.W

    SvaraRadera
  5. Stockholmspartiet bildades 1979 och tar i någon mening över de gröna frågorna i Stockholm efter att Centerpartiet förlorade valet 1982 och hade tappat lite trovärdighet, kanske var även stadsmiljö som drog. SP var som störst 1998 med 6,8 % av rösterna. I valet 2002 förlorade partiet sin representation, bland annat mobbades Stella Fare ut av vänstern för att hon propagerade för cykling och cykelbanor.

    Mp (bildas i Stockholm som en mer utbrytning och mer pårökt variant av FP) Överläkarsonen Gharton utbildade sig till sociolog och var 25 år 1968, så han var helt klart en del av hela den nyliberala radikala punkrörelsen som ockuperade sitt eget kårhus och reagerade mot de "etablerade", dvs generationen som föregått 40-talisterna. Under 1980-talet hade mp ett nära och fungerande samarbete med Stockholmspartiet med ett utpräglat lokalt storstadsperspektiv i urbana stadsmiljöfrågor.

    Mp fick representation i fullmäktige 1991 (samtidigt som mp åkte ur Riksdagen). Mp toppade i valet 2010 då partiet fick 13,87 % av rösterna. Hela centerns väljarbas i Stockholm under 1970-talet som var lite grön, småborgerlig och sökte sig bort från det reguljära dogmerna, försvann definitivt 1985 och sedan hände ingenting tills Stureplanscentern dök upp.

    Feministiskt initiativ, är samma andas barn, de fria priviligierade akademiutbildade fåntrattarna som Zappa driver med, "samhällsrevolutionärerna" som mest var intesserade av sin egen lott, vilka numera endera är präster, ordförande för någon biståndsfirma, satt bo i Bagisreservatet och studerat genusvetenskap och driver frågan om strukturalism, partiet kom in i fullmäktige 2014 efter succévalet med Surrealistiska Post i EU-parlamentet, och det var ett Järtecken efter den ekonomiska framgången med Folkhögskolan så hägrade Bryssel.
    Men inte fasiken byggs det bostäder. S.W

    SvaraRadera
  6. Men vad fasiken, efter träd, gräs och stenar, tältprojektet och hippierörelsen (som Zappa 1968 träffande beskrev "where only in it the money" dröjde det 10 år innan Ebba Gröns punkplatta "where only in it the drugs" kom (som blev nästan lika legendarisk i Sverige i vart fall) 60-talets hippiegeneration var lite bortskämd, lite som 60-talsisterna blev under 80-talets kreditekonomi, vilket så klart innebar att de som formades under 70-talets ekonomiska malström och insikt om resursknapphet även fick lite uppror på halsen (från alla möjliga håll och kanter)
    We’re Only In It For The Money (från 1968 på Verve Records) med The Mothers of Invention som driver hejdlöst med stereotyper från 1968-rörelsen, medelklassig fåraktig hippierörelse (och viss mening driftkuku med det konservativa etablissemanget som de "radikala" ungdomarna i någon mening samspelar med). Albumets omslag är en parodi på Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band från 1967.
    Jämförbar rörelse idag skulle vara de odefinerbart liberala livsstilsmänniskorna som lever ut som Fi-aktivister, identitetsförespråkare, miljöpartist i bostadsrätt med arbete som ”kommunikatör, i pardans med identitetsvänstern, den frihetliga vänstern och fredsrörelsen, vilka inte lyfter ett realt handtag, men är bra på att se om sina hus genom att kraxa i en allt krympande etermedial kostym.

    I vart fall har ingen någon större insikt om theory of moral sentiments, trots att hela samhället är på väg ut i fullblommad ”marknadsekonomi” förutom då att marknaden inte fungerar alls, om stat och kommun drar in skatt och sedan själv delar ut allmosorna till ”det fria näringslivet” och inbillar sig att detta är liberalt, det är för fasiken nära på sämre än socialism, och skapar dessutom ganska destruktiva mekanismer för marknadsekonomi, det verkar som att några börjar få upp ögonen för att kunna skilja på resultat, prestation och effekt, vid utvärdering och att en marknad som är beroende av statlig regering (tex bostadsmarknaden) fungerar tämligen dåligt, eftersom själva poängen med marknadsekonomi i grunden är frånvaro av styrning från dem som själva inte platsar på marknaden, statens ska reglera spelreglerna, follow the money, när staten orienterar fel, så hänger marknaden med, och mjölkar kossan.
    Originalutgåvan av We’re Only In It For The Money var censurerad och återutgavs 1986 (på Rykodisc med nyinspelad basgitarr och trummor och de censurerade delarna från originalutgåvan restaurerade). Detta fick till följd att det blev rusning efter originalutgåvan varpå Rykodisc sedan 1995 även började distribuera den censurerade origininalversionen.

    Rolling Stone rankade år 2003 albumet på plats 296 i deras lista över "Världens 500 bästa album någonsin". År 2005 var albumet en av femtio andra ljudinspelningar som valdes in i "National Recording Registry" av USA:s kongressbibliotek. S.W

    SvaraRadera
  7. Stockholms kommunfullmäktige i siffror 1970 - 2002.
    (dvs fram till att mp inte var vågmästare i Riksdagen, och därmed därefter gjorde sig lite märkvärdiga.

    Därtill går det att se kommunalvalen i Stockholm, Göteborg och Malmö ur en kulturpolitisk och bostadspolitisk kontext. I Stockholm växlar makten, och det är nog trots allt ganska nyttigt, att "kompetensen" och reservbegåvningarna trots allt avlöser varandra på Rotlarna som styr tjänsemanna-adeln även inom stadens förvaltning.

    LAG RÖD..............II...............LAG BLÅ

    -------Vp---S---Mp---RÖD...BLÅ---SP---C---Fp---Kd---M
    .....................sum...sum
    1970---7---46---x----53.....48---x---10---22---x----16 (not. C+Fp dubbelt mot M)

    1973---9---42---x----51.....50---x---15---12---x----23 (ny kurs med GB efter YH)

    1976---9----40--x----49.....52---x---12---13---x----27 Lag Röd förlorar Stockholm

    1979--10--39---x-----49.....52---3----6---12---x----31 Lag Röd förlorar pga SP

    1982--11--41---x-----52.....49---3----6---6----x----34 (Fp halveras pga utrikes)

    1985--10--40---x-----50.....51---4----x---14---x----33 (C skjuter sig i foten)

    1988--11--36---x-----47.....54---8----5---13---x----28 (borgerlig övervikt..?)

    Inför "riksrevolten" 1991, efter rosornas krig och alla uppgörelser och skattereformer, som inte hinner motverka kreditbubblan så kommer som ett järtecken Nyd, Bert+Ian public, även lokalt, väljarna levererar, det politiken producucerar.

    -------Vp---S---Mp---RÖD...BLÅ---SP---C---Fp---Kd---M
    .....................sum...sum
    ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,SD
    1991---9---33---2---43.....58----3----1---12---3---32--6 (Lag RÖD väck -15 mandat)
    ---------------------------------------------------------(C presterar 1 mandat)

    1994--11--37----8----52.....49----2----5---9----x---29 (Mp haussar, jmfr 70-tal)

    1998--13--29----6----48.....53----3----x---9----6---35 (C väck & S...totalväck :-)

    2002--11--35----6----52.....49----x----x---17--5--27 (både C och SP väck)

    Lag RÖD åter. Billström börjar kränga äldreboenden, ska anordna tävling om ett nytt stadsbibliotek, och säljer första hötorgsskrapan till Wasakronan med en miljardförlist för att hon fick för sig att aspets-sanera skatteskrapan och bygga om en kontorsbyggnad till studentbostäder, det kostade Stockholms skattebetalare någon miljard, och det var nog en och annan fritidsgård och kommunanställd specialpedagog som fick fasas ut, för när politiker gör affärer, då gör de stora affärer, eftersom gränsen mellan näringsliv, PR-firmor, partier och intresseorganisationer är helt upplöst, Riksrevisionen till trots. S.W

    SvaraRadera
  8. 1978 /1979 - lag röd hade förlorat valen i Stockholm 1976 och 1979 och att S sedan återtar makten, SD till trots, beror på att Fp slutade upp med både lokal- och rikspolitik och enbart fokuserade på utrikespolitik, samtidigt som Centerpartiet inte klarade av att axla Fällldins magiska förmåga att på en och samma gång vara borgerlig upprorsmakare från landet, i opposition mot rävarna och fifflarna i Stockholm. TF fokuserade på norden, och var alltid noga med att på RK noga höra sig efter vad varje förändring innebar för den konkreta människan, om denna ovanliga förmåga, att se människor som mål och inte medel, skriver tom farbror Calle mycket uppskattande inför TFs senaste födelsedag. Den där förmågan att kräva av tjänstemännen att de ska omsätta varje förslag till en konkret verklighet för väljaren är inte bara sympatisk, (om man kan sin Adam Smith a theory of moral sentiments), dvs att på riktigt förstå hur marknadsekonomi fungerar som fungerar, det var även inte helt fel tänkt, ur ett opiniopnsperspektiv - den där verkligheten. Kanske glömde visionärerna och historieberättarna bort den lilla detaljen?

    Ebba Grön "föddes" på ungdomsgården Oasen (Rågsved) en bit ner på gröna linjen.
    Inte enbart arbetarklassområde - även yngre medelklass, likt Vällinby i begynnelsen.

    1953 togs stadsplan fram varpå bebyggelsen uppfördes 1955 och 1957 jämte den nya Tunnelbanans gröna linje. Det första husen byggdes i Snösätrahöjden och Bjursätrahöjden. Husen är byggda i 1940-talsstil med trevånings smalhus.50-talshus är i princip funkis, i regel teglade, ofta smalhus utan hiss, ofta med någon liten dekorativ ram runt fönstren. 1959 bröts Hagsätra ut och bildade en egen stadsdel.

    Rågsved befolkades av utflyttade arbetar(ungdomar) från Stockholms innerstad, framförallt från Södermalm. Rågsved ansågs som toppmodernt i slutet av 1950-talet och hade en lagom blandning av välbeställda och mindre välbeställda hyresgäster (fyrtiotalisternas första egna hem som unga) fram till i vart fall 70-talets början, sedan började viss flykt, dvs social omflyttning där några blev kvar. S.W

    SvaraRadera
  9. Fom 1970 började Rågsved förslummas, om än inte i närheten av dagens förgängelse där inte bara räddningstjänst, utan även farbror blå själv, måste ha skydd av förstärkt polis i kravallmundering och bepansrad bottenplatta mot handgranater för att våga sig in tillfälligt i vissa områden.

    Förslumingen av Rågsved var ett resultat av social rörlighet, där de unga som hade råd flyttade. Området kallades ”Drogsved”, fast droger var vanligt lite varstans och Rogsved var inte ensamt om att genomgå trycket från klassresorna, vilka delvis omsattes genom nyproduktion och statliga subventioner för de som sparade till egna hem under 70-talet.

    Rågsved var/är alltså inte miljonprogramsområde, utan ett finfint senfunkisområde, med spårbunden trafik in på knuten, grön omgivning och gott om plats att ställa bilen, (Vilket var en viktig drivkraft för arbetarrörelsen när de rev city, att alla skulle ha råd att parkera bilen på gatan, varför gaturummen behövde breddas. Rågsved hade ingenting som talade till sin nackdel.

    Industrialiseringen av byggandet tog över på 60-talet då Rågsved kompletterades med tätare bebyggelse norr om centrum där modernismen satt en tydligare prägel med höghus/lamellhus och ett modernt "centrum" med service, som var en självklarhet.

    Det centrala var tätheten i förorten, boendetäthet, dvs hur många som bor per kvadratmeter och vad de har för disponibel inkomst. De som har tillräcklig lön flyttade till egna hem. S.W


    Oasen var inte bara ett ställe, det var även en musikförening för ungdomsband, med samma namn. Inför politiska förslag om nedläggning av ungdomsgårdar pga försämrad kommunal ekononomi, (som inte bara gällde Oasen) spelades en skiva in
    med bland annat Ebba Grön. Texten till Ebba Gröns låt:
    "We're Only in It for the Drugs No.1"
    handlade om nedläggningen av Oasen. Vem brydde sig om ungdomars framtid när det kom till handling?

    Politikerna stängde naturligtvis Oasen, det blev en sista konsert där traktens unga med supporteras bröt sig in i lokalerna, som med rätta var förbannade och protesterade (bland annat med slagord som
    "Oasen mot Asen"
    "Kräv en Oas i varje förort".

    S.W

    SvaraRadera
  10. We're Only in It for the Drugs gavs ut nov 1979 och spelades in på Mistlurs portabla 8-kanals mixer i en igenbommad industrilokal på Fatbursgatan (Södermalm)
    Bästa låtarna är helt klart:

    "Beväpna er" och "Pervers politiker".

    med tidstypisk revolutionsromantik och referenser till nackskott (ifråga om kungahuset och Zarah Leander. "...dom tål lite bly i nackarna". Låten är inte försedd med text på innerkonvolutet. Kanske var det lite missriktat att ge sig på kungen, men visst hade Ebba Grön, med sitt ganska revolutionerande namn en poäng som går att förstå i efterhand, och frågan är mer vilka lärdomar som dragits? Nu finns inga ungdomsgårdar, men väl rikliga bidrag till trossamfund, som har börjat kränga röstlojalitet, det är inte vackert, och det enda som bra, är att det absolut kommer att rekylera, ungdomar, oavsett bakgrund, finner sig inte i hopplöshet parat med glada tillrop eller klagofyllda bönerutrop. S.W

    SvaraRadera
  11. Beväpna er tål att spelas hur många gånger som helst, eftersom musik och text på ett så självklart sätt fångar känslan, samarbete eller protest, åfan, ni gav oss fingret, då får ni protest. Uppror, texten har ju faktiskt inte kungen som mål, utan kronan, 1974 års regeringsform till trots.

    Emellanåt går nog var och annan i de tankarna, oavsett urprung, nynnande på beväpna er, för att sätta fingret på den anda som samtidigt the Clash formade i London. Paul Simonons: "Guns of Brixton" på London Calling har Kingstonrelaterade:

    "The Harder They Come" som förbild, den fångar väl den situation som våra politker har att lösa idag, när de yrvaket frågar sig: "våffe gör di på detta viset? Varför leva som en levande död, när man kan dö med lite värdighet. Det behövs inget socialpsykologisk 20-mannapanel eller nationell samordnare mot extremism för att fatta galoppen.

    Bara att ratta in: Jimmy Cliff. Låten fanns med på soundtracket till filmen
    "the harder they come" från 1972.
    Versraden "the harder they come, the harder they'll fall one and all"
    .........."ju hårdare de blir, desto hårdare faller de, var och en och alla".

    https://sv.wikipedia.org/wiki/The_Harder_They_Come_%28l%C3%A5t%29

    Låten speglar resonemanget hos dåtidens rude boys (smågangstrar) i Kingston.

    Något fantastiskt väntar när du dör,
    som belöing för din kamp, från den dag du föds till
    den dag du dör är det dock ingen som bryr sig.
    Därför måste man själva ta den andel som du har rätt till
    ingen annan kommer att förbarma sig, och höja dina utsikter,
    även om gangsterlivet innebär ett kortare liv. (vad kan du förlora)
    Jimmy Cliff:
    "jag är hellre en fri man i min grav, än lever som en docka eller slav".

    Cliff proklamerade inte med synsättet, men sympatiserade med situationen och försöker förklara hur gangstrarna tänker. Kultur - när den inte kidnappats av trendeliten själv - kan säga rätt mycket om samtiden, möjligen kan undergrundkulturen matchas av de yppersta, som inte behöver slåss för att vara till lags, i vart fall ifråga om priset till Mario Vargas Llosa och Svetlana Aleksijevitj.

    Om man av misstag råkar så politikens svar på någon TV-debatt eller någon annan politisk one-liner, hur framtiden ska lösas, eller småborgerliga kulturjournalister som driver garderobsfrågor i fråga om konformism så fungerar "beväpna er" bra, man blir på gott humör.

    Miljön i Rågsved, som alltså var ganska bra, har inte blivit mer omhuldad sedan 1970. Det är då det är befriande att lyssna på musik som berättar om utsiktslöshet, land för hoppfulla, heja Täbymoderaterna och hyresgästföreningen i centrala Stockholm, nästan samma båt. Nu tar även den "välartade" arbetar och borgarklassen till vapen, genom gardesverksamheten. Sett över tid är det bara moderaterna som håller ställningarna, alla andra har uppenbarligen inte kvar sina väljarbaser, trots att summan av kardemumman, så som nu, ska sluta på 100 % eller 249 mandat. S.W

    SvaraRadera

Min blogglista