Summa sidvisningar

Reklam


Hjälp ekonomiskt svaga till billiga egenägda bostäder


 "Boverkets påbud att 700 000 bostadslägenheter ska byggas fram till år 2025 innebär en stor samhällsutmaning där det är uppenbart att staten måste ta en aktivare roll avseende finansiering och riskomfördelning. Det gäller också att skapa en strategi för valet av upplåtelseform där vår tes är att fler hushåll borde in på ägarmarknaden."
  • Det måste planeras för lågprisprodukter även på ägarmarknaden, både för bostadsrätt, ägarlägenheter och småhus. En del av detta är en ny egnahemsrörelse där kostnader kan pressas genom att den blivande ägaren deltar i byggandet.
  • Möjligheten att låna för att köpa nyproducerade bostäder måste förbättras för hushåll som är etablerade på arbetsmarknaden även om de har en relativt låg inkomst.
  • Har föräldrarnas bostad stigit kraftigt i värde kan de hjälpa sina barn in på ägarmarknaden. Staten behöver göra motsvarande för dem vars föräldrar inte blivit förmögna på sin bostad, givet att de vill köpa något i det billigare segmentet.
  • När det sker ombildningar till bostadsrätt ska alla ha möjlighet att köpa, till exempel genom statliga garantier.
  • Stöd till vissa specifika grupper för att komma in på billigare segment kan kombineras med åtgärder som minskar belåning hos andra grupper.
 DN

3 kommentarer:

  1. Sverige hade fram till 90-talets slut några av Europas lägsta byggkostnader, (även om det inte är alldeles klart vad som är just byggkostnader. (definitionen ändras naturligtvis beroende lite på. Förenklat:

    - Markpris
    - stadsmiljö (allt från vägar, parker, affärer, skola, kollektivtrafik)
    - Anläggning/grovplanering (dagvatten, undergrund, VA, fjärrvärme, elkraft,
    - Finplanering, synlig yttre markmiljö
    - Husgrund
    - Husbyggnad, stomme, tak, fasad etc
    - Ytskikt, inredning, utrustning
    - installationer (numera nära 50 % av huskostnad)

    Jaha, och sedan är det så klart
    - Projektingskostnad
    - projektledning
    - Byggprojektledning
    - alla övriga byggherrekostnader, (kommunala avgifter inte minst)
    - räntekostnader under byggtiden, försäkringskostnader, etablering etc
    - byggmoms

    Jaha, sedan ska huset övergå till förvaltning,
    energi, fasta avgifter, vatten och avloppstaxa, värme, elektricitet,
    uthyrning, kontrakt, säkerhet, fastighetsservice, skötsel, underhåll, räntekostnader, (amorteringar),
    - fastighetsavgift, (kommande återinförd fastighetsskatt)
    skadegörelse, reparationer, försäkringsavgifter.

    Så det blir en slant, som ska omsättas till månadshyra, som ska betalas av...vem då? En välfärdsföretag, som hyr och får sina pengar av kommunen (skattebetalarna), som då flyr, varpå det återstår "storregioner"
    (och tror någon investerare, att storregioner löser avkastningsproblemet?)
    Nix, det blir precis tvärt om, storregionen förvärrar problemet, eftersom man inte är i närheten av reala lösningar. S.W

    SvaraRadera
  2. Detta innebär att byggherrar och politiker försöker hitta genvägar,
    dvs bygga där det redan finns färdig infrastruktur, dvs förtätning,
    och så uppstår små problem:
    trafik;/parkeringsbrist
    brist på platser för förskola/skola i närmiljön --> curlingföräldrar som skjutsar
    överbelastad infrastruktur (VA-nät)
    grönområden ryker (grönområden är viktiga för sin egen skull) där skribenter just nu gör sig lustiga över att detta är en mp-grej, så är det inte alls, frågan New-Yrokborna om de vill exploatera Central park.

    Grönområden fyller vidare funktioner, utöver sociala funktioner,
    så blir det inte samma belastning på vatten och avlopp, som redan är belastade till bristningsgränsen, var dagvattnet ska ta vägen vet ingen om alla ytor är hårdgjorda (förutom då dräneringsbrunnar), dvs infrastruktur.

    (vatten är en naturkraft som människan inte riktigt rår på),
    att bygga nära vatten har människor i alla tider vetat om, är ett vågspel.
    och dessutom finns inte så många parker att exploatera, och de grönområden som finns kvar måste kommunerna exploatera, vilket är dyrt (att bygga nya stadsdelar) vilket fortfarande inte löser kostnadsansvaret för de som ska "försörjas" med enkla "gröna" jobb. S.W

    SvaraRadera
  3. Så att bygga "billigt" är inte så enkelt som man tror, även om man låtsas att LCC, kvalitet och låga förvaltningskostnader över tid, inte längre är viktiga, när när människan kommit på att växthuseffekten är högst real, varför inte elda på med kortsiktiga lösningar lite till, vi har ju baxat oss ända hit.

    Den lösning som oftast fungerat bäst, är att premiera projekt som byggs för egen förvaltning, dvs den som ska investera en herrans massa kosing, i en byggnad, fast egendom, som sas kommer att sitta i skiten med själva förvaltningen/vidmakthållandet av investeringen, är den som kommer att fatta bäst investeringsbeslut. Att låna kapital av bankerna, och sedan låta några hugade spekulanter trumma ihop baracker, som kopplas in på befintlig stadsmiljö, som sedan ska hyras ut till "välfärdsindustrin" som en slags institutions-/inhysesjonsboende, kommer inte alls att bli "billigt".

    Genvägarna leder till att politiken inte löser grundproblemen och kommer garanterat att ta kol på det som fungerat tidigare, och varpå allt annat hänger.
    Poliser, lärare, sjuksköterskor, går att åtgärda i en handvändning, bara att höja lönen och förbättra villkoren, men stadsmiljöer med dito fastighetsvärden och "valvade" balansräkningar som bankerna tillverkar hittepåpengar av, växer inte på trän, och när man sågat av alla grenar man sitter på, så har redan marknaden hunnit före. Fastighetspriserna är hela tiden en funktion av vad människor vill betala för det sist sålda huset, och fungerar inte stadsmiljön, är priset i praktiken noll kronor. Visst, människor måste bo någonstans, det är den disponibla inkomsten som avgör val av sociotop. De nya sociotoper som nu nyanlänt, har sas ingen disponibel inkomst, och den som finns är förmodligen redan intecknad, endera till klanen, och/eller de som sörjt för transporten, samtidigt som pensionsfrågan är kvar att lösa. Så frågan är, vem som ska stå för borgen, för kommande investeringar, om banker eller investerare (pensionssparare) ser en risk, så kommer man inte stå för egen risk, och då ska politiken stå för risken, och det var väl det politiken i praktiken gjorde fram till 2002 då de sista räntesubventionerna började avvecklas på Sahlins och Rosengrens superdepartement, (tillika superförebilder)

    Sedan dess bygger marknaden bostadsrätter :-)
    Byggbaracker löser fortfarande inte frågan om vem som investerar kapital, och lösningen blir väl att Eriksson lurar i alla att nya enklaver med flyktingar är en superinvestering i framtiden som penionskapital ska stå för, och då är det så klart så, förutom då att det kapitalet går upp i rök, jämte att de fastighetsvärden som redan nu är "dire straits" riskerar ännu större bottendjup och svårare återhämtning, när en stadsmiljö tappat sin balans, det sociala kontraktet, så återstår underbetalda, avtrubbade poliser som läser platsannonser, och drömmer om en bättre värld. Vilket i slutändan rekylerar till att vara allmänt mot det mesta, i synnerhet en politisk elit som åker ut och synar av förorten när det bränner till. S.W

    SvaraRadera

Min blogglista