Summa sidvisningar

Reklam


Hur fungerade räntefornderna och hur finansierades bostadsbyggande kring 1970?

"Men det viktigaste instrumentet för att förverkliga den generella välfärden i bostadsförsörjningen var de subventionerade räntorna. Det fanns variationer i detta system men ungefär 90 procent av kapitalkostnadens räntor subventionerade kraftigt, mest under de första åren och successivt avtagande under lång tid. Praktiskt taget alla bostäder som uppfördes under flera decennier finansierades på detta sätt. Till och med rika direktörsvillor anpassades för att få del av räntesubventionerna. För att kontrollera standard och kvalitet i det som byggdes fanns statliga låneregler. Teknikutvecklingen drevs på för att öka produktionen och begränsa kostnaderna. Mycket blev bra men allt blev inte perfekt. Småhus och radhus anpassades för att maximalt utnyttja lånevillkoren. Det kallades för lånearkitektur men ledde inte till några allvarliga brister. I början av 1970-talet var bostadsbristen förbytt i ett kortvarigt problem med bostadsöverskott.

Efter kriget var också Sverige ett förhållandevis fattigt land. Tillgången på kapital var begränsad. De stora bankerna blev efter förhandlingar och lagstiftning skyldiga att binda delar av sitt reservkapital i bostadsbyggnadsfonder som ersattes med rimlig men begränsad ränta. Länsbostadsnämnderna fördelade det tillgängliga kapitalet till de projekt som mest effektivt kunde uppfyllda det kvantitativa behovet av nya bostäder.
Nu är bankernas bostadsbyggnadsfonder, länsbostadsnämnderna, de subventionerade räntorna och många andra styrmedel för bostadsförsörjning enligt den generella välfärdsmodellen borta. Det rotavdrag som vi i stället har fått belastar årligen statskassan med ungefär samma belopp som de räntesubventioner vilka togs bort därför att de ansågs för dyra. Rotavdragen gynnar inte den generella bostadsförsörjningen utan mest de som redan har det gott ställt."
SvD

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Min blogglista