Summa sidvisningar

Reklam


Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

Papperstiger för att beskriva något som ser starkt och farligt ut, som en tiger, men i själva
verket är harmlöst. Det är en ordagrann översättning av det kinesiska uttrycket zhǐlǎohǔ.

Bakgrund:

Inställningen att ”det är bra om det byggs mer, bara inte hos oss”. Flera av kommunerna nära Stockholm byggde under 2011 lika många bostäder som kommuner som har låg befolkningstillväxt eller till och med vikande befolkningstrend. Före detta "Regeringen Reinfeldt" med Attefall som bostadsminister föreslog  att bostäder skulle slås fast som ett allmänintresse i plan- och bygglagen. Med tanke på den omfattande bostadsbristen och hur viktig en fungerande bostadsmarknad är för att en region ska kunna utvecklas är det förvånande att bostadsförsörjningen inte utgjort ett tydligt allmänt intresse i dagens lagstiftning. Detta åtgärdar vi nu. (SvD)

Politiken:

Den 13 november 2013 beslutade riksdagen att anta förlaget till en tydligare lag om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Den nya lagen började gälla från och med den 1 januari 2014. Länsstyrelsen ska ge kommunerna råd, information och underlag för deras planering och verka för att kommunerna antar riktlinjer för bostadsförsörjning. Länsstyrelsen ska också ges tillfälle att yttra sig över kommunens arbete med bostadsförsörjningen. Detta kan exempelvis ske genom dialog med tjänstepersoner. (Länsstyrelsen)

Önskvärt resultat kommer utebli:

I den reala prisuppgång som skett för bostäder sedan mitten av 90-talet står markdelen för en stor andel vilket talar för att byggbar mark varit och är en bristvara. Att bryta det kommunala planmonopolet är därför en helt central åtgärd för att nå balans på bostadsmarknaden. Att justera i den bostadsförsörjningslag som sedan den infördes 2001, fungerat dåligt är inte en tillräcklig åtgärd.
Kommunpolitikerna har svaga incitament att planera för bostadsbyggande. Tvärtom finns det starka drivkrafter att inte planera för fler bostäder. Detaljplaner kan vara impopulära bland väljarna. Ny bebyggelse leder till inflyttning av väljare som kan rubba de maktförhållanden som utgör grunden för nuvarande kommunledning. Det skarpaste i Attefalls förslag är att staten ska kunna förelägga en kommun att ändra sina riktlinjer för bostadsförsörjningen. Kommuner och i synnerhet kommunpolitikerna skiljer sig inte från andra aktörer i så måtto att man agerar utifrån egenintresset.

Rimlig men impopulär lösning bland Attefalls kärnväljare:

Så länge det inte finns starka ekonomiska incitament att planera för bostäder kommer kommunerna inte att göra det. Därför måste staten utifrån fullt mätbara parametrar som Tobins q och nuvarande bostadsbestånd ange ett minsta tillåtna antal detaljplanerad bostäder i varje kommun. De kommuner som inte når upp till kravet får helt enkelt böta för sin underlåtenhet till kommuner som ligger i framkant. På så vis skapas ekonomiska incitament för kommunpolitikerna som innebär att man kan övervinna de naturliga motstånd som finns i kommunen mot ökat bostadsbyggande. (SvD)


Frågan man borde ställa till Attefall - hade du fått denna impopulära lösningen genom Riksdagen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Min blogglista